twotragictourists.blogg.se

En sån dag. Tidigt, tidigt imorse klev vi upp från en varm säng för att borsta tänderna och sedan hoppa in i en kall taxi som tog oss till Umeå flygplats. Väl där var det bara att checka in bagaget och gå igenom säkerhetskontrollen (som jag förövrigt alltid fastnar i. Jag vet, jag ser ganska skräckinjagande ut). 6 timmar av flygande, sovande och läsande senare var vi äntligen framme på Fiumicino flygplats i- just det - Rom. Då var det bara ut, vissla dit en taxi och ge honom adressen till hotellet. Det är nu konstaterat från min sida att italienare kör som idioter.

Framme vid B&B Gusté knackade vi på, men ingen öppnade. "Skit" tänkte vi, "vi provar ringa ägaren". Så... Ja... Jag gjorde det. Trodde jag. "Pronto!" fick jag till svar, av en kvinna som inte visste vad jag pratade om. Som tur var kom ägaren till slut och vi fick komma in på vårt mysiga, lilla rum. Han berättade att området var lugnt, och att han var polis, så var det något var det bara att ringa! Jajamen , sa vi och gick ut och åt pizza. Det är något speciellt att äta pizza i Italien. Svamp, mozzarella, och pesto on top, där pesto var den godaste.

 

Efter det var vi färdiga för att hoppa isäng, men eftersom klockan inte ens hade slagit halv sex så gick vi runt och kikade i området och hittade ett mysigt ställe som sålde ost, prosciutto, bröd och annat livsnödvändigt för en italienare. Så nu har vi vår frukost för imorgon, och allt är lugnt! Nu återstår fika, telefonkontakt med nära och kära och sänggång.

Förargligt nog kom vi på att iPads inte har några usb-portar, så tyvärr kommer vi inte att kunna posta några bilder från systemkamerorna förrän vi åter är på svensk mark. Ni får hålla er till tåls med telefonbilder så länge.