twotragictourists.blogg.se

Dagens datum är sjunde november och bloggen har ekat tom utan inlägg allt för länge. Enligt vår statistik lurar det fortfarande runt en och annan person här så därför tänkte jag att det kunde vara bra att även skrifligt sätta punkt på vår resa.

 

Efter det senaste inlägget, då vi hade tagit oss till Paris och checkat in på en av de sjaskigaste hotellen vi bott på under vår resa. Ägaren var otroligt stel och skum (såg oss knappt i ögonen när vi pratade med honom, drog sig efter väggarna när han gick förbi människor, osv) och rummet var otroligt slitet. Dock var badrummet rent och vad vi vet drog vi inte med oss några vägglöss eller dyl. hem så vi var glada ändå. 

Efter detta drabbades vi båda av ett otroligt konstigt virus. På nolltid fick vi feber och våra kroppar tömdes på all energi. Vi orkade ungefär bara ligga och sova. Onsdag kväll skulle Madeleine komma ner till oss för att tillbringa helgen i Paris med oss. Men det var med en otrolig möda vi packade ihop våra väskor och släpade oss till nästa hotell där vi tre alltså skulle stanna över helgen.

 

Hotellet hade hög standard och trevlig personal, plus att området kändes tryggt och mysigt. Dock hade vi inte riktigt nog med ork för att uppskatta detta. Så fort vi tagit oss till hotellet la vi oss och sov hela långa eftermiddagen för att ha energin att ta oss ut till flygplatsen Orly för att hämta Madeleine. Efter att ha krånglat med metro, buss och skytrain (sista sträckan med metro fram till flygplatsen var avstängd så därav fick vi ta hjälp av andra transportalternativ) kom vi slutligen fram till flygplatsen. Efter en stunds väntan kom Madeleine på utsatt tid och vi krånglade oss tillbaka till stan och vårt fina hotell. Efter lite kvällshandling somnade vi gott och vaknade friskare. 

De närmsta dagarna fyllde vi med massor av roligt! Dock har jag inte minnet till att återge allt in i minsta detalj (detta är varför man skriver blogginlägg på daglig basis så att man hinner skriva ner allt innan det försvinner ur minnesbanken) men jag hoppas att det ska duga ändå.

 

Torsdag var Kajsa fortfarande lite slut på energi så därför letade jag och Madeleine oss ut medan Kajsa fick vila lite. Vi spatserade längs Champs-Élyssés så att Madeleine fick se Eiffeltornet och Triumfbågen och sedan mötte vi upp Kajsa och åt lite lunch. Med en kaffe som pricken över i tog vi oss sedan till en hållplats för hop-on hop-off bussar. För er som aldrig åkt sådana är det alltså turistbussar som finns på många olika platser i Europa. Jag och Kajsa har åkt dem i Aten och vi skymtade dem även i Rom och Nice. Konceptet är att man köper ett busspass för en eller flera dagar och sedan bestämmer man själv hur man vill åka. Det åker runt flera bussar i staden och det finns hållplatser vid de flesta sevärdheter, så när man själv har lust kan man hoppa på och hoppa av bussarna. Med på bussen finns även möjlighet att lyssna till guider som berättar om de olika stadsdelarna och sevärdheterna man passerar. Vi köpte våra biljetter (förutom ett två-dagarsbusspass köpte vi en kvällstur) och åkte sedan runt i några timmar, tills vi hoppade av vid Moulin Rouge. Väl där kikade vi på det välkända showpalatset och sedan smet vi in på ett sexmuseum som var fullproppat med historiska fakta om erotik, prostitution, etc. Mycket intressant, en del vackra verk och en hel del skumma grejer fick vi se. Efter några timmar letade vi oss tillbaka till hotellet. Väl där byltade vi på oss lite mer kläder och knallade sedan skyndsamt ner till restaurangen intill där middagen alltså skulle intagas. Restaurangen var nog den mysigaste vi har sett på hela resan, ägarinnan var otroligt söt och snäll och maten var god. Trots att kvinnan knappt talade någon engelska lyckades vi beställa paella och dryck vilket smakade mycket gott. 

Kvällen spenderades sedan på en buss där vi bl.a. fick bevittna Eiffeltornet och Louvren i kvällsljus. Så otroligt vackert! Vi hann även se Eiffeltornets vackra ljusspel som visas en gång i timman. Bland det vackraste jag har sett, någonsin! Vi var alldeles saliga (och genomfrusna) när vi kröp i säng den natten. 

 

 

Fredagen var mulen och grå så därför åkte vi till Louvren. Kön gick supersnabbt (trots att den var otroligt lång) och i ett naffs stod vi på rulltrapporna som tog oss ner i glaspyramiden. Efter att ha köpt biljetter och mottagit våra nintendon letade vi oss till en av konstgallerierna som ställde ut målningar från olika delar av Europa. (Dessa nintendon används alltså som virituella guider. Tack vare den lilla skärmen kan man navigera sig i de olika rummen och välja bland de verk som har inspelade faktasnuttar. Mycket smidigt!) Vi gick runt och tittade och lyssnade till guiderna i kanske tre timmar allt som allt och ändå hann vi kanske bara se en dryg fjärdedel av all konst. För att hinna se allt i Louvren kan en nog behöva några dagar, eftersom det tar på fötterna och kroppen att gå och stå så pass mycket. Vi var i alla fall så otroligt glada över att vi besökt Louvren och det lilla vi såg gillade vi skarpt. Konst är så otroligt givande för sinnena!

Efter att vi besökt souvernirshopen lämnade vi Louvren och begav oss till Notre Dame. Vilken pampig byggnad! Oftast visas ju bara domens framsida, men wow vad stor byggnaden är i övrigt också! Så vackert. Efter att ha suttit och känt av atmosfären, gått runt och tittat på alla otroliga detaljer och tänt ett ljus lämnade vi sedan domen för att leta åt Shakespere and company, en mysig och ganska känd bokhandel. Efter detta hade vi tänkt att äta på Hard Rock Café, men tyvärr var det fullbokat så vi åt på en restaurang en bit därifrån som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på. Hursom fick vi varsin ordentlig köttbit och många goda tillbehör, så vi det var nöjda och belåtna vi letade oss tillbaka till hotellet. 

 

Lördag tog vi tåg och buss ut till en liten by som heter Giverny. Giverny är platsen där Monets trädgård och hus finns. Trots att detta var under förhösten så blommade fortfarande några blommor. (Blogg.se krånglar så tyvärr får ni endast se två bilder från trädgården.)

Efter någon timmas spatserande i trädgården och huset rörde vi oss mot Paris. Väl där åt vi en trerätters middag på en fin restaurang, då vi bl.a. smakade sniglar vilket var godare än vi hade trott!

 

Söndag checkade vi ut och följde Madeleine ut till flygplatsen, och när vi sedan skulle åka tillbaka till stan stoppades vi. Inga som helst fordon fick röra sig till eller från flygplatsen. Efter en lång stunds väntan fick vi veta att en man lämnat ett misstänkt bagage utanför flygplatsen och att bombexperter undersökte om detta var något hotfullt. Efter lite mindre än en timme kunde väskan fastställas som OK, och så kunde vi röra oss in mot staden. När vi kommit tillbaka på hotellet tog vi vårt pick och pack och rörde oss ut mot Paris andra flygplats Charles de Gaulle. Väl där letade vi upp ett hotell vi bokat en natt på. Hotellet var som ett liten stad i sig, med restauranger och massor med personal. Rummet var fräscht och snyggt. Efter en god burgare och en dusch kröp vi ner i sängen.

 

Till våra nära och kära hade vi sagt att vi, efter att Madeleine flugit hem, skulle tågluffa upp genom Belgien, Nederländerna, Tyskland och Danmark för att slutligen flyga hem till Sverige och Storuman. Men i själva verket hade vi redan en och en halv vecka tidigare bokat flygbiljetter hem från Paris. Vi kände att det var dags att åka hem, och passade på att baka in en liten överraskning.

 

När vi vaknade på måndag morgon larmades det om en storm som just denna dag drog över Europa. I England hade merparten av avgångarna ställts in och eftersom det regnade och stormade utanför fönstret kände vi oss osäkra på om vi skulle ta oss hem. Vi åt i alla fall av den stora frukostbuffén på hotellet och tog sedan med oss vårt pick och pack den lilla biten in till flygplatsen. 

Med undantag för en del turbulens uppe i luften tog vi oss ända vägen till Arlanda, där vi stötte på vår gamla gymnasielärare, som även han skulle till Paris. Efter att vi inhandlat varsitt par vantar för att klara den norrländska kylan (då expediten frågade om jag verkligen hade tagit rätt eftersom detta faktiskt var vantar i samma storlek som en femårings hand) skyndade vi oss vidare på planet till Umeå. (Detta efter att vi köpt svenskt mellanmål och svensk choklad, så efterlängtat!)

 

Flygturen upp till Umeå gick bra, och likaså gjorde bussturen hem till Storuman. Här kan endast jag (Stina) berätta om min version av överraskningsmomentet, men jag är säker på att responsen var ungefär densamma för Kajsa. Jag hade hoppat av bussen i Stensele för att först överraska min pojkvän, och OM han blev överraskad. Jag smög in i huset och ställde mig på tröskeln in till hans datorrum, och när han fick syn på mig tog det nog en minut för att först fatta att det var jag och sedan en minut för att fatta hur sjutton jag kunde stå där när jag i detta nu skulle befinna mig i Bryssel. 

Väldigt roligt var det i alla fall, och så skönt att vara hemma! Med detta sätter jag punkt för vår resa och hoppas att ni vill följa med även på nästa (ja, vi har redan börjat fantisera om var nästa resa bär.)

 

Puss och kram!

/two tragic tourists

 

 

 

Ojojoj vad vi har varit dåliga på att uppdatera. Vi skyller på extrem utmattning (eller i Stinas fall - för mycket vin)! 

 

Bordeaux var en riktigt trevlig upplevelse! Vi rekommenderar det varmt. Första dagen var som sagt en ren resdag, och andra dagen blev en riktigt lugn dag med mycket sömn eftersom Stina behagade bli förkyld. Det enda vettiga vi gjorde den dagen var att återigen äta världens godaste mat på samma restaurang med samma trevliga personal. 

 

Näst sista dagen i Bordeaux ägnade vi inte i Bordeaux, utan i Saint Emilion - en riktig vinby med vinfält så långt ögat kunde nå och vinbutiker över hela samhället. Så underbart vacker liten by har då jag (Kajsa) aldrig sett i mitt liv, och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att köpa ett litet lanthus och starta min egen vinodling just där.

 

Detta var den varmaste dagen under resan, och vi fick dricka som små illrar för att hålla oss levande. När vi väl fått i oss lite mat på ett trevligt ställe med en servitör som hade mer än adhd ++, så gick vi in i en liten vinbutik och provade vin. Och tänka sig, där fanns ett vin som till och med jag tyckte var gott! Prisa gud. Tydligen är jag en finsmakare av mig, för det vinet låg tvåa på topplistan av röda viner i Bordeaux.

 

Efter den trevliga dagen var det dags att sätta sig på tåget hem. Vi hade inte köpt några biljetter, och konduktören bara gick förbi oss så där kom vi undan billigt. Vi träffade även en trevlig man som påpekade konduktörens handling med "Vive le France!" och pratade på om utsikten. Trevliga människor är ingen bristvara här!

 

Så kom dagen D (idag) då vi klev upp tidigt (09.30) och gjorde äggröra av de sista två äggen för att sedan packa ihop det sista och bege oss mot tågstationen. Väl där fick vi betala 91euro för att ta oss till Paris Montparnasse, och satt oss och väntade i ett mysigt kafé och tittade på människor. Tåget gick 14.23, och vi sov mestadelen av vägen så därifrån finns inget spännande att berätta.

 

På något vis tog vi oss till Metron och till våran station, men där slutade vår smidiga resa. Efter att ha irrat omkring på Champs Elysées i en timme åt alla möjliga håll så stannade vi en taxi. Vi orkade inte tjafsa längre. 

 

2 minuter tog det att ta oss till hotellet. Vi var ett kvarter bort. Det kostade oss 8 euro. Förbannat.

 

Nu sitter vi här i hotell-lobbyn efter en god och välbehövlig middag på ett ganska billigt ställe i närheten. Vi hann irra bort oss på vägen hem IGEN, men till slut så är allt ordnat och vi kan gå och lägga oss för en natts välbehövlig sömn. Nattinatti!

 

God kväll!

 

 I dag lämnade vi mysiga Toulouse för Bordeaux. En resa som tog mesta delen av dagen p.g.a. ett tågbyte i Agen. Allt som allt åkte vi drygt 2,5 h (varav en halvtimme stående för att tåget från Agen var smockfullt). Det finns för- och nackdelar med att åka så tvärt mellan alla städer som vi gör. Fördelen är att vi hinner se så mycket fler städer och orter än om vi hade stannat längre på varje plats. Sedan vi lämnade Umeå flygplats den första oktober har vi hunnit se, uppleva och bo (minst en natt) i...

- Rom

- Florens 

(dagsutflykt till Pisa)

- Venedig

- Milano

- Nice

(dagsutflykt till Monaco)

- Marseille

-Toulouse

Och nu Bordeaux...

Vilket äventyr, och ännu är det inte slut på ett bra tag!

 

För att återgå till Bordeaux och dagen krävdes det en del trixande och grunnande innan vi klurat ut vilken spårvagn vi skulle ta för att ta oss ut till vårt lägenhetshotell (Apartcity - för de som planerar att besöka Frankrike, superbra, fräscht och återfinns i många franska städer!) Efter ett byte vid hamnen kom vi slutligen fram till rätt hållplats. Efter ännu litr mer grunnande hittade vi rätt gata och lycka var fullständig. Det sliter mer än man kan tro att släpa väskor och halvsova på tåg :-) 

 

Vår lägenhet har en fin planlösning, ett ENORMT badrum och ett rymligt sovrum med en sitthörna, och bäddsoffa (som Kajsa testade ut direkt vi kom in genom dörren - tydligen mycket bekväm att sova på).

 

Efter att resdammet tvättats bort begav vi oss ut på en middagsjakt som förde oss över kullersten och genom mataffärer för inhandling av morgondagens frukost. När vi bestämt oss för att vända tillbaka och köpa med mat från något litet hak fann vi en pärla utan dess like. 

 

En mysig liten restaurang där de serverade den godaste huvudrätten hittills på vår resa, försvinnande god efterrätt OCH fantastiskt gott vin. Det är klyschigt men o så passande att kalla denna restaurang lilla himmelriket. Fina råvaror, gott hantverk och otroligt bra service + en omgivning som andas individualitet och ren och skär mysstämning - och som grädde på moset snorbilligt. Liten aptitretare, ordentlig huvudrätt, efterrätt och dryck för dryga 200 svenska kronor.

 

Efter att vi suttit och njutit av restaurangsurret och återstodem av vår smaskiga efterrätt traskade vi nöjda hemåt. Nu väntar strax sänggång för att samla krafter inför en helg som troligtvis kommer att bli en av våra bästa under denna resa. Med denna första kväll bådar det gott! 

 

Våra kära vänner!

 

Igår tog vi tåget från ett inte så vackert Marseille till ett mycket mysigare Toulouse. Här möttes vi av gator kantade av hus med vackra balkonger och en allé av lönnar. Även av väldigt trevliga människor som hjälpte oss när vi åkte fel i tunnelbanan,  så att vi sist tog oss till vårt förvånansvärt fina hotell.

 

Idag har vi spenderat dagen till största delen i en väldigt fin kyrka - en basilica som tydligen ligger på vandringen Camino de Santiago. Camino de Santiago är en pilgrimsvandringsled som sträcker sig från Le Puy i Frankrike till lärjungen Jakobs katedral Santiago de Compostela i Spanien. Iallafall så var den här kyrkan stor och mäktig, men orgelspelaren verkade mer hög än kyrktornet. Ungefär som att han tänkte "undra om det låter bra om jag trycker lite här och lite där".

 

När vi sedan började gå hemåt hittade vi en trevlig liten restaurang där ägaren bjöd på en ostdipp som såg ut precis som potatismos. Vi har fortfarande ingen aning om vad den hette, men god var den! Där satt vi kvar och pratade i en timme innan vi drog oss hemåt till rummet för avslappning. Som vi nu har ägnat hela kvällen åt också.

 

Imorgon bär det av till Bordeaux,  som är sista stoppet innan Paris. Om vi nu orkar kliva upp!

 

Pussåhejsla

/twotragictrainedtourists

 

 

Eftersom Marseille endast bjuder på sliskiga gubbar, sopor och hundbajs har våra två nätter här ägnats åt myspys på vårt fina rum. Därför har vi tyvärr inga trevliga stadsbilder att dela med oss av. I morgon åker vi vidare till Toulouse och då hoppas vi på mysiga gränder, god mat och gubbar och inte ser sliskiga ut.

 

Tills dess får ni hålla till godo med några vackra bilder på oss. Enjoy!

 

Pussokram!

 

Efter en hård dag med tågresor, hotell utan wifi på rummet (buhu, verkligen) och kursletande (eftersom sista anmälningsdagen är imorgon och vi som vanligt är ute i sista stund) så blir det ett bild-inlägg idag. Imorgon, när vi vaknar sisådär vid elva, så kommer ett mer digiutvecklat, utförligt inlägg. Puss så länge!

 

Dagen började med en sovmorgon i en hel halvtimme. Något undertecknade göttade sig åt, och som Petra svor åt när hon vaknade en timma före resterande... Eftersom hotellfrukosten var så förbannat dyr blev dagens frukost bröd, hummus, frukt, tomater, yoghurt och salami från närmsta matvaruhandel. Gott, gott!

 

Efter att våra nunor blivit polerade och vi fått på oss anständiga kläder letade vi åt en buss som kunde ta oss till Monaco. Efter att vi frågat en söt tjej kom vi till rätt hållplatser. Hittills har människorna här i Nice varit väldigt trevliga. Ex. fransmannen som i går såg att jag (Stina) tittade på hans söta cockerspaniel och började berätta om henne för mig. Så söt och trevlig man!

 

Hursom tog bussresan kanske 30 minuter genom kringliga och krokiga vägar. Om vägarna ser likadana ut och busschaufförerna kör lika kamikazeaktigt i resterande Frankrike kommer vi att få knapra åksjuketabletter som små hamstrar.

 

När vi kom fram möttes vi av mängder av hus i olika storlekar, utströsslade över bergstoppar och dalar. Monaco är drygt 2 kvkm stort men med ett invånarantal på lite mer än 32 000 (Monaco är p.g.a. detta världens mest tätbefolkade land) så blir det en hel del hus. Något annat som mötte oss var lyxiga och dyra bilar.

 

Det första vi gjorde var att följa en lång gång upp för en hög kulle där vi hittade en hel drös med turister, furstens   palats/slott/gård/koja/näste och en fantastisk utsikt över hela Monaco. Efter ett x antal bilder hade fotats satte vi oss ner och fikade upp en stor slant på paninis, crepes, cappucinos och läsk. När vår hunger var stilla letade vi oss in bland de trånga gränderna där vi hittade souvernirbutiker, en fin kyrka och en rad olika konsulat. Och smultronställe efter smultronställe med fantastisk vy över havet. Efter att ha tittat oss mätta på utsikten traskade vi åter ner och rörde oss mot hamnen. Väl där satte vi oss ner i solen och ägnade oss åt den främsta anledningen till att vi har tilldelats ögon - för att glo på människor. Förbi oss gick bl.a. en mamma som såg så tränad ut att hon lätt hade kunnat vara hennes åttaåriga dotters storasyster, en mörkhyad äldre man med gråa rastaflätor och ett gäng med ungdomar som tog foton på varandra vart femte steg. 

 

När solen gick i moln och havsvindarna började leta sig in mot ryggmärgen spatserade vi en bit längs hamnen för att kika på alla stora lustjakter som låg förankrade. Efter en stunds trånande letade vi åt en buss som tog oss hem. Trötta och hungriga som vi var fick det bli en snabb, billig men god kycklingsallad. 

 

Nu har samtliga duschat och packat ihop våra tillhörigheter för i morgon drar vi vidare. Undertecknade tar tåget till Marseilles och Petra åker hemåt (vilket känns FÖRBANNAT tråkigt, vem ska jag nu dricka vin och kaffe och dela mina skaldjursrätter med?????????)

 

Viilken häärlig dag, lalalala lalalala lalala!

 

Efter en riktigt skön natts sömn i de hittills skönaste sängarna steg vi upp och gick ned till frukosten (som förövrigt var den bästa - men dyraste - hittills). Till saken hör den att jag och Stina var uppe till halv tre inatt och tvättade kläder och skrev blogg, medan Petra somnade som en stock kl 1, så det var månne därför vi sov så gott.

 

Den rediga frukosten gjorde att vi orkade gå de 600 metrarna ner till stranden och lägga oss där istället. Det blåste ganska friskt, men solen värmde så där blev vi liggades! Tillsammans med duvorna.

 

När vi kände oss mätta på solen bestämde vi oss för att gå en sväng i centrala Nice. Vi hittade en mysig liten marknad med smycken i alla olika former, och trevliga restauranger vid strandpromenaden. Några minuters gång senare såg vi en butik som sålde frozen yoghurt med olika tillbehör, så där stannade vi naturligtvis genast! En jordnöts-,hallon-,banan-,mango-,choklad-smakande upplevelse. Väldigt trevlig sådan.

 

Upp genom Nice gränder bar det av, och högre och högre upp kom vi. Till slut hade vi kommit till toppen av en kulle där det fanns en väldigt fin utsiktsplats där man såg över hela Nice. Vi lyckades hitta ett vattenfall på vägen upp också, vilken bedrift! 

 

På vägen ner gick vi in i en fin liten katedral som låg mitt i en av gränderna. Här i Nice (och i Italien också för den delen) så kan man hitta lite vad som helst i dessa gränder, till och med palats har vi märkt. Det är en jäkla blandning av nytt och gammalt och fult och snyggt! En stor del av charmen här nere.

 

För att avrunda dagen gick vi och beställde mat på Subway (jag) och Sushi Planet (resterande) och gick och satt oss vid stranden i hopp om en fin solnedgång. Eh ja, fint var det, men kallare än en isbit i flytande kväve. Iallafall runt 15 grader och väldigt blåsigt, så vi frös ända in i själen. Jag hade ställt in mig på att bada för första gången på resan, men det blir uppskjutet till åtminstone imorgon! Då det förmodligen blir en tur till Monaco för att se vad landet har att erbjuda förutom skattefrihet.

 

 

 

De senaste två dagarna (torsdag och i dag) har vi till största del spenderat på resande fot. I går lämnade vi vårt älskade Lido och Venedig för Milano, där vi spenderade kvällen, natten och förmiddagen i dag. Efter att ha lämnat väskorna gick vi en sväng och hittade en billig väskbutik med trevliga biträden. Jag, Stina, hade länge letat efter en ny resväska så det tog inte lång stund innan jag hittade en rymlig och praktisk svart skönhet, och som dessutom var nedsatt i pris. Efter detta vankades det middag på ett steakhouse där undertecknade fick in två sallader var för priset av en... En Grammy roasted potato salad hade förväxlats med en Green apple salad (hur man nu förväxlar potatis och äpple), men när de rätta salladerna kom in njöt vi tillfullo. Bland det godaste på hela resan! En espresso på det och så var vi på språng igen. Ett kort stopp på hotellet för att lämna väskan och sedan gick vi på en liten shoppingrunda. Som shoppingstad får Milano höga poäng, vi hittade mycket fint! När vi sedan besökte en super mercato för att handla frukost öppnade himlen sig och levererade både ösregn och åska. Så det blev en joggingtur tillbaka till hotellet. 

 

Till skillnad från lugna bilfattiga Venedig var Milano ett ställe med många stressade människor och många många bilar. Eftersom vi hade ganska kort tid i staden hann vi inte se allt för mycket, men av första intrycket att döma kan Milano vara en trevlig stad för en cityweekend om man vill ha bra shopping, mycket fart och många människor omkring sig. 

 

  

I dag har vi åkt tåg mest hela dagen. Efter frukost, packning och en kort tur på stan rörde vi oss in till Milanos centralstation där matkedjorna endast tog emot cash och bankomater var en bristvara. Efter många varv runt i byggnaden fick vi slutligen tag i en bankomat och kunde få med oss lite mat på tåget. Resrutten såg ut som sådan: Milano - Genova (1,5 h) Genova - Ventimiglia (3 h) och slutligen 40 minuter över franska gränsen till Nice. Och tack vare att tåget till Ventimiglia var försenat hann vi med en kaffe och glass i Genova. Runt halv tio-tiden satte vi nyckelkortet i hotellrumsdörren och kunde konstatera att sängarna är otroligt sköna, badrummet har en lyxig touch och att hotellfrukosten är förbannat dyr. En hotellfrukost har vi stackars tågluffare råd med och sedan blir det vatten och bröd. Apropå vatten och bröd åt vi en supergod middag här i Nice i kväll. Det blev en av våra bästa pizzor hittills med ett och annat vinglas (för alla förutom det eviga barnet Kajsa) som serverades av en ung kille som verkade mer än hög. 

 

Nu har vi ägnat oss åt uppfräschning i vår fräscha dusch och lite klädtvättning. Så nu vankas sängen. I morgon gör vi Nice!

 

Nu är det fasen dags att sova!

Natti!

/two tragic tired tourists 

God kväll, kära vänner!

 

På grund av extrem lathet och tjall med internetuppkoppling kommer inläggen för onsdag och torsdag i dag.

 

I onsdags började dagen ännu en gång med en söt frukost. När magarna var mätta och våra utsidor presentabla drog vi oss mot vaporettohållplatsen för att invänta båten till Murano. Efter att ha bevittnat ännu en halt duva i flertalet minuter (se tisdagens inlägg) kom vaporetton som tog oss till Fundamente Nove där vi bytte till en vaporetto som tog oss den resterande biten till Murano. 

 

Murano är en ö som ligger ungefär 1,5 km från Venedig. Det tog knappt en timma med vaporetto ut till ön, exkl. tid för båtbyte. Tidigare var glasmästerierna förlagda på huvudön Venedig, men på grund av brandrisken flyttades dem ut till Murano år 1291. Sedan dess har glasbruk varit en viktig näring. Det första som mötte oss när vi gick av båten var mycket riktigt ett glasmästeri, där vi fick bevittna glasblåsarkonsten hanteras av vana händer. Efter detta ägnade vi dagen åt att gå runt i säkert femtio olika glasbutiker där de sålde smycken, skålar, dricksglas, skulpturer, manchettknappar och mycket annat. Huvuddelen av glasbutikerna sålde äkta muranska glasföremål (glasföremål som är blåsta på Murano bär ett guldfärgad klistermärke eller en speciell stämpel) och till vår fröjd hade nästintill varje butik hittat sin egna stil och nisch. Alltifrån klassiska till mer utsvävade designer mötte oss i de olika byggnaderna. Vissa hade t.ex. inslag av äkta guld, vilket gjorde att de var snordyra. 

 

Efter några timmars strövande och diverse shopping köpte vi varsin glass och satte oss vid hamnen för att kika på förbipasserande människor och duvor. De sistnämnda fick även en och annan smakbit, men det uppskattades inte av några turister intill oss. Så vi gjorde vad varje klok människa hade gjort, väntade tills de hade gått och fortsatte sedan att mata de bevingade vännerna. 

 

När klockan började bli sen rörde vi oss hemåt. När sedan våra magar började kurra föll lotten på en pizzeria som såg trevlig och välbesökt ut. Jag och Petra beställde varsin sallad och Kajsa en pizza. Några minuter sedan fick vi boktavligt talat äta upp våra förväntningar när två salladsskålar (alltså såna skålar i vilka man serverar sallad till familjemiddagar) till hälften packade med sallad, och sedan de olika tllbehören ocharmigt slängda ovanpå. Kajsa fick i sin tur in en äkta italiensk pizza utan tomatsås vilken hade en djup och genuin känsla av ingenting. Så där satt alltså jag och Petra, med axlarna lyfta till taket för att kunna räcka ner i den otroligt opraktiska skålen, och Kajsa som åt ingenting. Inte den mest lyckade middagen. Vi tryckte i alla fall i oss så att vi blev någorlunda mätta och lämnade 0 kr i dricks. 

 

Resten av kvällen ägnades åt en promenad i mysiga Lido för Kajsa och Petra, samt packande.

 

 

 

Imorse började vi dagen med att äta bröd med riktigt pålägg! Det blir bara bättre och bättre, det här.

 

Efter att ha suttit och tittat på en halt duva i 20 minuter vi vaporettohållplatsen gick båten från Lido in till Piazza San Marco (Markusplatsen). När vi klev av möttes vi av ett hav (höhö) av folk, gondoler hit och dit och en massa, massa försäljare som både sålde teatermasker i alla former, Murano-glas och målningar.

 

San Marco är Venedigs mittpunkt - ett torg där både Markuskyrkan, klocktornet Torre dell'Orologia och Dogepalatset står. Märkbart även en oas för duvor, vilka var precis överallt! Under, över, på och bredvid turisterna, och hade man något i handen (t.ex en liten pizzabit) så kunde man ganska snabbt räkna sig själv som pizza-lös om man inte såg upp.

 

Hursom; vi knallade in i första bästa gränd och strosade runt i glas- och maskaffärer. Den ena efter den andra gränden strök förbi, och kanaler med vackra stenbroar och gondoler visade sig. De flesta gondolisterna klädde sig i, som man hört och sett, tvär-randiga tröjor och raka, gul-beiga hattar. Precis som vi förväntat oss! Det vi också hade förväntat oss var stanken från vattnet, men konstigt nog så luktar det faktiskt inte så mycket i Venedig. Det som luktar är turisterna och fiskrestaurangerna. Visst, ibland kunde man känna en lätt avloppsdoft, men det var inte många gånger som tur var!

 

Efter några timmars villande runt gator och i affärer så letade vi oss till Markusplatsen och ut till hamnen igen. Om man går en bit till vänster när man kommer ut till hamnen så får man se Suckarnas bro som fått sitt namn genom att man för längesedan ledde fångarna över den till sina celler, och de suckade då de förstod att det var sista gången de skulle få se dagsljus. Vi tog ett antal (typ 3000) kort och gick vidare till våran båt och åkte hem till hotellet.

 

Kvällen har gått supersnabbt, och vi har för en gångs skull inte ätit middag ute, utan köpte med oss billig mat från supermercaton här. Vi börjar bli lite less på pizza, hur man nu kan det...? En ny dag väntar imorgon, och då blir det mest troligt en sväng till Murano för att se hur de tillverkar glasfigurer och dylikt. Myspys!

 

Nu när Kajsa har dokumenterat gårdagen kan vi nu återgå till den normala uppdateringen och dela med oss om vad som har hänt i dag. Dagen började i vanlig anda kl 9 (för somliga av oss, Petra sitter och skuttar i sängen redan kl 7 om morgnarna...) med den sista söta frukosten på Hotell Serena. Vaniljcrossianter, yoghurt, bröd och juice slank ner och sedan packades våra tillhörigheter ihop. Jag förundas varje gång över att vi lyckas få med allt, trots att vissa av väskornas innehåll ser ut att öka i volym för varje uppackning. Det har varit en bra läxa att åka från hotell till hotell, nästa gång jag reser packar jag inte hälften så mycket som jag gjort denna resa.

 

Vi tog farväl av rummet, lämnade in nyckeln och begav oss sedan till tågstationen. Vi hade velat ta ett foto av vår söta hotellägare men han var spårlöst försvunnen. Även han måste väl vila någon gång. Lagom till att vi kommit iin på tågstationen öppnade sig himlen över oss och ett stilla regn började falla. Drygt en timme senare hade vi hoppat på tåget och var på väg till Venedig. Det tog inte lång tid innan alla tre sov djupt och gott och när vi vaknade var vi omringade av vatten och Venedigs färgglada byggnader skymtade i ögonvrån. När vi sedan kom ut från tågstationen var vatten det första som mötte oss. Hur fantastiskt är det att vi är här nu? I en stad fullkomligt omgärdad av och uppbyggd på vatten? I Venedig tillåts inte någon biltrafik förutom i vissa delar så hela staden är uppbyggd kring gångtrafik och båtar. Båtar som skeppar runt sopor, mat och andra ting; båtar som fungerar som bussar (hur komiskt är det inte att det växer alger på hållplatserna?); båtar överallt! För den rullstolsburne eller för föräldrar med nyfödda barn är nog Venedig ingen hit p.g.a tidvattnet som ibland försvårar framkomligheten på gatorna samt de ojämna trottoarerna men för oss andra kan vi efter denna korta tid säga att Venedig sannerligen är en pärla i radbandet Italien. P.g.a. att staden alltid hållit på sin självständighet gentemot det romerska riket ser byggnaderna inte så fullt romerska ut som i tidigare städer vi har passerat. Att det sedan står på träpålar av ek och alm som för otalet år sedan slogs ner i jorden, och allså fullkomligt är uppbyggt på vatten gör hela upplevelsen av Venedig så otroligt häftig. Känslan av att åka vaporetto (vattenbuss) ut till hotellet, och sedan sitta på sitt hotellrum och veta att man enkelt talat i detta nu flyter på vatten är så otroligt fascinerande. Kan knappt vänta tills vi åker in till centrala Venedig i morgon och får strosa runt bland kanaler och broar.

 

För att återgå till storyn åkte vi båt ut till den lilla ön vi bor på dessa tre nätter, Lido. Snabbt hittade vi vårt hotell, där ägaren visade sig vara både trevlig och kunna några få svenska ord. Rummet imponerade på oss med ett väldigt rent och fräscht utseende och duschen försåg oss med riktigt hett vatten (en vara vi saknat på våra tidigare hotell). Det första vi gjorde efter att vi inspekterat rummet och dumpat våra väskor var att gå ut och krängde varsin pizza. Mycket gott, och inga spår av flottiga sjöar som på den äckliga restaurangen i Florens. Väl tillbaka på rumme tog vi varsin dusch och sedan slocknade undertecknade och sov til kl 21(!). Halvdåsiga gick vi och handlade lite frukt och sötsaker på super mercato'n och köpte en gelato på vägen tillbaka. Resten av kvällen ägnades sedan åt italienskt dubbade filmer, serier och slutligen italienska X-factor. Nu börjar det vara dags att sova så att vi är utvilade inför en heldag bland Venedigs gator, seärdheter och broar. 

 

 

Ja, på grund av den extrema tröttheten (och latheten) som slog oss igår så kommer gårdagens uppdatering idag. Stå ut, kära vänner, stå ut.

 

Dagen bjöd på en trip till Pisa och Lutande Tornet. Vi började med att äta samma sliskiga (men goda) frukost, låtsas förstå den söta italienska gubben som ägde hotellet, och bege oss iväg till stationen. Till skillnad från gårdagens hällregn fick vi strålande sol - wihoo! 

 

Väl framme fanns det mycket att kolla på för 3 brudar i 21-årsåldern. Minimarknader med smycken, tavlor och diverse annat, OVA (Italienska Åhléns) och många andra trevliga klädaffärer. Som tur är hade vi ingen brådska alls! 

 

Efter en stund började vi leta oss mot tornet, och vi gick, och vi gick. Till slut fick vi syn på det - vilken majestätisk byggnad! Aldrig hade vi trott att det skulle vara så fint som det faktiskt var. Full av snirklar och vackra skulpturer! Vi som hade föreställt oss ett gammalt, eroderat, förfallet gammalt brunaktigt torn, men tji fick vi.

 

Efter 700 kort i olika vinklar på tornet bestämde vi oss för att käka. Svältdöden var nära! Då satt ravioli och sallad fint, och vi fick återigen energi som gjorde att vi lyckades ta oss tillbaks till tågstationen. På vägen stannade vi vid kanalen och lyckades heja tillbaks en fisk till vattnet som spolats upp på land av båtarna =dagens händelse! 

 

Tillbaks i Florens gjorde vi oss i ordning för ännu en matbit. Och den maten kan inte beskrivas i ord så den får ni bilder på nedan. 

 

När matkoman lagt sig började vi packa i ordning för morgondagens färd till Venedig...

 

 

Hello!

 

Livstecken från ett mulet Florens. 

 

I morse åt vi en otroligt söt frukost bestående av yoghurt, något wienerbrödsliknande, fruktcocktail och en failad kaffekopp som bestod av varm mjölk. Endast. 

Vår söta hotellägare babblade som tidigare på med sin höghastighetsitalienska och, som tidigare, förstod vi mycket lite. Vi har nu bestämt att vi endast ska tala svenska med honom för att konversationerna ska vara rättvisa och likvärdiga. Han har ännu inte klagat över detta.

 

När vi senare kom oss ut på gatorna för att utforska området tog det inte lång tid innan det började regna katter och hundar. Dyngsura letade vi oss in på en restaurang för att få lite god mat i magen. Ack vad vi bedrog oss. Istället för att få läckra pizzor med krispiga kanter fick vi flottiga slokande degplattor med stora sjöar av fett i mitten. Dyrt var det också. Och som grädde på moset luktade det illa där. Efter några få tuggor var vi färdiga och flydde därifrån och in på en stor inomhusmarknad med kött, frukt, grönsaker, kryddor och allt annat du kan behöva för att stilla hungern. Efter att ha strövat runt hela byggnaden ledde Petra (den mänskliga GPS:en) oss hem i spöregnet till en varm dusch och myskläder. 

 

Där stannade vi tills klockan närmade sig åttasnåret och våra magar började kurra. Med tanke på vår totala lunchflopp bestämde vi oss för att återvända till den fantastiska restaurangen från i går. Efter att ha tryckt i oss Pasta Carbonara, Pork Steak, Lasagna, Pannacotta, Cheesecake, Cappuccino och Espresso och blivit kokta till döds för att takfläkten ständigt slogs av och på rullade vi ut i nattvimlet. Ett kort stopp på en super mercato och sedan hem till hotellrummet för att däcka i sängen. Nu sitter tjejerna och skrattar åt youtube-videor (Whose line is it anyway? Bästa programmet! /Kay-Z) medan Stina slavar framför bloggen. 

 

I morgon hägrar en dagsutflykt till Pisa. Ska bli intressant att se om tornet fortfarande lutar.  

 

 

 

Jag börjar med en liten fotnot; Våran blogg heter TWOtragictourists eftersom det är jag (Kajsa) & Stina som ni kommer att få följa på resan genom Italien, Monaco och Frankrike, ÄVEN fast vi at the moment är THREEtragictourists med en liten Petra vid vår sida. Petra kommer inte att följa oss hela vägen, utan kommer att åka hem någon gång mellan Venedig och Paris (vi får se hur länge hon orkar med oss. Hon kanske flyger hem redan imorgon) och DÄRFÖR heter vi TWO och inte THREE.

 

Kanelbullens dag till ära har vi tagit oss från Rom till Florens. Dagen började med att vi åt en sista frukost på B&B:n, packade ner våra grejer, lämnade lite överblivet vin till ett trevligt tyskt par och gick iväg till San Giovanni Metro. Vi tog oss till Termini och gick för att köpa tågbiljett, drog en nummerlapp och väntade i en halvtimme. När vi kom fram till tjejen i kassan fick vi höra att vi inte kunde köpa biljett där utan var tvugna att gå en trappa upp, till automaterna. Där vi kunde köpa biljett. På. två. minuter.

 

Sagt och gjort, efter 3 biljetter och 9 kulor glass till tröst satt vi äntligen på tåget. Lyckan varade halvvägs till Florens då konduktören kom och skulle klippa våran biljett och såg att vi inte hade stämplat den. Vi fick betala 40 euro extra. Shit happens tyckte vi, för vad gör väl 40 euro hit eller dit när man får vara med om världens mysigaste tågfärd genom italienska landskap? Gröna vinrankor, stenhus, solrosor och berg så långt ögat kunde se!

 

Framme på Santa Maria Novella bestämde vi oss för att gå och leta fram första bästa hotell/hostel. Här finns det verkligen hur många som helst! På varje gata, varje trappuppgång verkar det finnas åtminstone två hostel, och även fast det faktiskt är oktober så är de flesta fulla. Till slut lyckades vi hitta ett supermysigt hotell där värden är en gammal man som bara pratar italienska med oss medan vi pratar svenska. Vi låtsas förstå varandra, och det har gått bra hittills.

 

Efter en underbar middag bestående av Fruti di mare pasta, ravioli med skinka och kyckling & pommes, några glas vin och ett besök på en irländsk pub har vi nu varvat ner och planerar att snarka inom en snar framtid. Imorgon ska vi ut på nya äventyr och denna gång upptäcka en ny stad och allt den har att erbjuda.

 

 

Nattinatti kära ni!

Puss och kram /Twotragictiredthoughtfultourists